I väntan på något. En skiss. Kanske ett framtida självporträtt? Härligt begagnad men ändå aggressiv tuschpenna på vanligt skrivarpapper. Den känslan är svår att överträffa, men om det beror på tekniken eller xylénet är svårt att veta. Det gröna bakom papperet är min sovrumsmatta. De svarta prickarna är strumpludd. Jag vet en som hatar strumpludd. I somras lyssnade vi på Winnerbäck och Miss Li, Om du lämnar mig nu. En separation senare är det märkligt att lyssna på den låten igen. Imorgon är en dag som kan forma min framtid. Det känns spännande. Men Winnerbäck ger sig inte, Spotify blandade just fram Brustna hjärtans höst. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar