Psykologisk abstinens

Rött te i vit kopp. Chili och råsocker. Jag tror att jag förstod. Den där känslan som sprider sig längs ryggraden. Stannar blodet. Fångar ögonblicket. Smälter tankar. En närmare närvaro av frid? Fyra brandbilar under utryckning passerade nyss. Kan abstinens, av psykologisk karaktär, vara vackert? Vackrast just nu, om och om igen. Säg det. För jag är dålig på att säga det själv. Tack.