Det går som en rysning längs ryggraden. Som läppar mot nacken. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det blir annorlunda. Det blir bättre. Meditativt. Avslappnad koncentration. Så väldigt märkligt. Det är kanske det man lever för.
Konstnärswannabe. Svart och vitt. Vän med märkligheten. Vågar ibland. Hatar aldrig. Tålamod till tusen. Längtar ibland. Tror aldrig. Tolv porträtt. Under ett år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar