Äntligen. Det regnar. Det är mörkt. Teatern mitt emot har tänt hela raden med lampor. Dunsockor. Pulsen går ner. Melissa sjunger om att falla fritt. Nu börjar jag. Äntligen.
Konstnärswannabe. Svart och vitt. Vän med märkligheten. Vågar ibland. Hatar aldrig. Tålamod till tusen. Längtar ibland. Tror aldrig. Tolv porträtt. Under ett år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar